jag är ..
Jag är den typen som blir lättirriterad, men också den som erkänner mina fel och ber om ursäkt när jag bettet mig illa. Jag är också den som kan sitta och skratta åt mig själv, för att jag vet att jag är töntig och jobbig ibland. Och jag vet inte om någon annan varit med om samma sak, eller är med om samma sak än idag. Men ibland tvingar jag mig själv att säga eller göra saker, även fast jag skäms innerst inne och hellre vill sjunka genom marken och ut på andra sidan världen. Men, jag är medveten om varför jag gör det och varför jag säger det. För att bli en starkare människa. Kan jag inte uttrycka mig själv, kan jag inte säga det jag har på hjärtat, kan jag inte ge en annan människa komplimanger eller kritik så trycker jag i själva verket ner mig själv och ingen annan.
Jag hoppas att jag inte förvirrar bara. Eller, lite förvirrande får det gärna vara också ..
Jag hoppas att jag inte förvirrar bara. Eller, lite förvirrande får det gärna vara också ..
frågor utan svar
Så, vad är kärlek? Hur skulle jag kunna ge ett konkret svar på det? Hur kan jag veta att min definiton av kärlek verkligen är kärlek? Är din beskrivning mer rätt än min? Och hur vet någon utav oss egentligen, förutom vad själva ordet kärlek betyder, att det vi tror och tycker är riktig kärlek, verkligen är det?
Allt blir helt förvirrat. Jag förstår att ni inte riktigt hajjar vad jag menar. Men det vi alla vet, det är att när den riktiga kärleken verkligen är där, så vet vi att det är just det.
Behöver vi kärlek för att vara lyckliga? Behöver vi det för att också ibland vara olyckliga?
Om man tänker riktigt djupt, vad är det som i själva verket gör oss lyckliga?
Jag skulle säga att det är att ibland kunna känna sig ledsen och olycklig. För, hur annars skulle vi veta skillnaden på när vi är lyckliga och när vi är olyckliga? Hur skulle vi kunna uppskatta något i våra liv såvida vi inte bitit i ett surt äpple?
Jag skulle också säga att det är skönt ibland att bli ledsen och olycklig, att blir sur och irriterad på sin partner. För bland alla dessa negativa tankar som kommer upp när man sitter där och är allt det där, för tänker man " outside the box" så blir man ju irriterad, ledsen och i själva verket rädd för att man bryr sig. Man bryr sig om en annan människa, och det finns inget vackrare än det.
Ha en bra kväll!
Allt blir helt förvirrat. Jag förstår att ni inte riktigt hajjar vad jag menar. Men det vi alla vet, det är att när den riktiga kärleken verkligen är där, så vet vi att det är just det.
Behöver vi kärlek för att vara lyckliga? Behöver vi det för att också ibland vara olyckliga?
Om man tänker riktigt djupt, vad är det som i själva verket gör oss lyckliga?
Jag skulle säga att det är att ibland kunna känna sig ledsen och olycklig. För, hur annars skulle vi veta skillnaden på när vi är lyckliga och när vi är olyckliga? Hur skulle vi kunna uppskatta något i våra liv såvida vi inte bitit i ett surt äpple?
Jag skulle också säga att det är skönt ibland att bli ledsen och olycklig, att blir sur och irriterad på sin partner. För bland alla dessa negativa tankar som kommer upp när man sitter där och är allt det där, för tänker man " outside the box" så blir man ju irriterad, ledsen och i själva verket rädd för att man bryr sig. Man bryr sig om en annan människa, och det finns inget vackrare än det.
Ha en bra kväll!
