Sådär ja!

duschat klart och målat naglarna. Jag är sinnessjukt trött .. och jag behöver sömn. Ordentlig sömn.

Pratar med damiras lillesyster nu. Damira var min närmaste kompis under tiden då jag bodde i Skåne.
Vi hade inte hört på ca ett år efter att jag flyttat därifrån. En dag ringer telefonen, och hon berättar att hon är gravid.
Av både lycka och sorg brast jag ut i gråt. Än idag vet jag inte vilket utav det som fått mig så känslig. Troligtvis var de båda. Sorgen för att jag inte kan finnas där tillräckligt, hjälpa till, finnas till hands. Ett samtal ifrån. Och glädjen att hon för första gången lät lycklig.
Fastän jag kanske önskar att hon inte just valde den partnern så ska jag finnas där för henne på alla sätt som är möjliga.

Ingen har fått mig att skratta som hon, jag har aldrig varit så avslappnad som med henne. Och det är svårt att ena dagen springa runt och spela fotboll, testa smink tillsammans,prata om killar,låna kläder av varandra, skratta,gråta. Dela allt. Och helt plötsligt få höra att den samma person som jag delat allt med, bär ett liv i sin kropp. Att hon snart ska bli mamma. Det är sjukt hur olika folk väljer sina vägar,det är sjukt vad man blir tvungen att växa upp så fort. Men hon är en stark person, hon kommer klara sig utan mig, och utan någon annan. Det vet jag!
Ändå ska jag göra mitt bästa för att finnas där när hon ringer, när hon behöver något, råd, vad som helst.
Jag hoppas att du aldrig tvekar på att höra av dig! aldrig!