Det är skönt att gråta då och då, släppa ut allt man känner.
Men när det övergår till något som händer ofta så svider varje tår. Och det är inte skönt längre.
Jag är inte sårad för det du har gjort, jag är sårad för det jag själv har gjort.
Hur kan man hamna så fel två gångerom? Hur kan man göra samma misstag två gånger?
Hur kan man sjunka till den nivån att man hör var personen säger, att man märker att något är fel. Och som om det vore en dragningskraft, du faller tillbaka utan att veta ordet av. Denna person är inte jag, jag låter mig själv aldrig göra samma fel flera gånger. Hur mycket än jag älskar en person så älskar jag min själv mer och min värdighet ska aldrig sjunka i någon annans ögon eller mina egna. För mycket är för mycket. Och längre än såhär orkar jag inte, eller klarar av. Det du säger får dig att kännas stor i den sekunden, du tror att du sagt något bra. När du inser att du har fel så kanske du har skuldkänslor under en tid. Men glöm inte att du inte är den som sitter och gråter, som skakar och som försöker komma på en lösningen som får dig att må bra under några minuter,du är inte den som lägger på en god min när du går nerför trappen, tar dina grejer och smyger ut. Du är inte den som går ut och gråter för att du skäms att visa din familj hur det egentligen är. Nej, du är inte den. Och jag vägrar ha det så mer. Jag vägrar.