dag två

Okej. Idag blev det faktist en riktigt lång joggingtur. Jag och mirela joggade vid sjön i en hel timma!
Jag flåsade som aldrig förr. Mina kinder var illröda ( läs rosa. Jag blir bara rosa) Och min näsa likaså!
Det roliga är att jag väldigt sällan svettas. Hur trött och andfådd jag än blir så händer det inte mycket mer än så. Det enda som får mig att svettas är vår cykel som vi har här hemma " Orbitrek" Den är en riktig pain in the ass. Eller ja .. Pain in the pluca. (lungor)

allright här kommer dagens måltider.

Frukost - Nutrilette Shake

lunch - Kyckling gryta med sallad

Middag - Kycklingbiffar med ägg och sallad

Mellanmål - Pistachnötter

Kvällsmål - Sallad och keso


Jag vet att jag någongång kommer trilla dit. Att jag inte kommer kunna stå emot sötsuget. Den närmsta veckan kommer jag att troligtvis ha huvudvärk dagarna långa och vara på dåligt humör. Jag är beroende av sötsaker. Det vet jag. Och det är tur att jag är medveten om det. Jag överdriver inte detta, jag kan gråta ifall jag inte får äta något sött.

Därför har jag köpt Nutrilette Bar Caramell smak. Blir jag verkligen alldeles för sugen så tar jag en tugga bara. Och nu gäller det att inte förlita sig på det här, köp inte Nutrilette bar ifall att ni tänker " jaja, whatever. Jag tar en bar sen bara så mår jag bättre"

Det här är endast för att inte stoppa i sig massa glass eller annat.  OCH, det här kommer jag att göra så länge min kropp inte vänjer sig utan socker. Så det är inget jag kommer att fortsätta med

Keep it going!





Nu till er som inte är intresserade utav detta.
Har precis tagit en het dusch ;) Jag undrar verkligen vad det är för fel på mig, jag duschar med så hett vatten som det kan bli. Hela min kropp blir röd efter att jag duschat. Whats up with that egentligen? Vad är det sköna i det egentligen?

Idag slank " När jag blir stor" filmen ner i min brevlåda. Filmen som jag medverkar i. Kollar på den för 4 gången nu och jag gråter verkligen varje gång! Den är underbar den filmen, Det är underbart hur fint alla barnen pratar om sina föräldrar. Hur lyckliga alla verkar. Och hur stark Sara Habsay är, Att hon fullföljer sin dröm ..
Det är vackert att se mig uppe på moskén. Det är vackert att se dom små byarna som vi åker igenom i mitt älskade land. Det är sorlgit att se Emelie förlora sin lillebror .. Filmen väcker många känslor. Och jag rekomenderar er att se den! 

Nu ska jag läsa om det humanistiska perspektivet i min Psykologi bok :)


Pussisar!





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: