2008 - 08 -08

Jag sitter med rysningar längst ryggraden och tårar i ögonen. Jag är lycklig. Jag kan inte förklara denna lycka jag känner. Jag finner inga ord för hur mitt hjärta slår lyckliga slag och läpparna ler. Den här känslan, just den här, hoppas jag att alla en dag ska uppleva. Jag hade turen med mig att träffa en person som inte bara är min pojkvän, utan även min bästa vän. Jag hade turen att inte behöva leta i livet, utan fann honom tidigt. Jag är så lycklig över att ha någon som känner som jag, att kunna göra någon annan lika lycklig som jag själv är. Att likaså kunna göra honom ledsen, orolig,besviken och arg, och veta att jag betyder något, precis som han kan göra mig likadant.

Att säga att vi har haft det lätt kan jag inte. Det har vi inte. Men varje tår jag fällt för denna plåga jag känner när jag inte är med dig, blir till ett leende när jag ser dig. När jag ser dig på stationen släppa ner väskorna och börja le. Att springa rakt in i din famn och känna hur du kramar luften ur mig. Hur du genom att nudda min hand med din får mig att känna mig tryggast i världen. Men att likaså behöva säga hejdå några dagar senare och veta att vi inte kommer ses snart igen gör så ont i mitt hjärta att jag gråter hela vägen hem. Men samtidigt så vet jag att när jag hör din röst så kommer jag att känna det där lugnet i hjärtat igen, att veta att det är vi och att det kommer förbli vi, att även om vi inte ses snart igen så förändrar det inte lyckan vi känner.

Med dig min älskling önskar jag att gå hand i hand genom livets motgångar och framgångar.




Volim te


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: