Jag har aldrig mått såhär dåligt. Jag har aldrig i mitt liv haft beslutsångets. Någon gång måste vara den första.
Jag ber till Gud att jag valde rätt. Jag somnade gråtandes igår. Vaknade gråtandes. Gick till skolan. Började gråta igen. Kom hem. Låtsades må bra. Höll i sig någon timma. Sedan brast jag ut i gråt. Sedan dess har jag gråtit. Hela vägen till bilen. Till jakobsberg. Hem från jakobsberg. In till mitt rum och nu. Det känns så jävla tomt. Ögonen svider och är illröda. Jag hatar mig själv just nu. Jag hatar att jag är så naiv. Att jag inte tänker efter innan jag gör saker.
Det här är det värsta jag varit med om. När man samlar alla gånger som jag gråtit i mitt liv, så är det mindre än det jag gråtit idag.

snälla, fråga inte vad det är. Jag kommer berätta det när jag klarar av det. Och ni hade bara tyckt att jag är fjantig.


Jag behöver en paus.