Jag kan se hur själen din lider, i tvivel försöker att upprätthålla det
vi har och i de livet du söker. Och varje morgon vaknar du med rädsla
i magen, den rädslan för att inte ha mig kvar i slutet av dagen
så du ringer mig oavbrutet för du tycker min röst ger lite plåster
på såren, men inte mycket till tröst
när jag är stressad i telefonen, helt ointresserad, av vad du har
att berätta och säger nog inte mera än att jag måste gå, hinner inte, har inte tid
och ger dig inga tecken på att jag vill ha dig kvar i mitt liv
men älskling lyssna nu och lita på mig, har aldrig velat släppa dig sen
första dagen jag såg dig.

det finns ingen ursäkt för hur jag beter mig ibland
jag är så självisk jag vet det, men älskling ge mig din hand och
låt mig mej se dej le lite grann.