Jag har alltid haft en dröm. En dröm som nog varje liten flicka har haft. Och jag har alltid trott att det skulle släppa med tiden. Men det gjorde det inte. Jag har hela mitt liv längtat efter att bli äldre, och en dag starta något eget som hjälper hundar här. För vissa låter det fjantigt, vissa kan troligtvis inte ens föreställa sig vad jag pratar om, andra förstår mig och tänker likadant.

Men att se dessa hundar på gatorna, små valpar som svälter, blir påkörda och ihjälslagna. Det skär i mitt hjärta.
Jag åker förbi, och går förbi hundar här i Bosnien hela tiden. Och jag vill ge precis allt jag kan för att hjälpa dom. Jag gör vad som helst för att skapa ett hem åt dessa och låta dom leva ett fint liv.

Jag har tusen gången föreställt mig hur jag köper ett hus med enorm trädgård. Och att ta all de hundar jag ser på gatorn till veterinären för att se till att de är friska och mår bra, och sedan låta dom bo i den trädgården. De behöver inte mycket. De enda de behöver är någon som inte höjer handen åt dom, någon som skrämmer dom, någon som bryr sig. Kan vi människor allvarligt talat inte visa lite humanism?

Jag hör när folk här klagar på att man infört en ny lag som säger att du inte får skjuta hundar. Dom klagar över att gatorna är fulla av hundar som " stör ". Är det inte en självklarhet att inte få skjuta någon?

För er låter det här sjukt, jag vet. Men jag tycker att vi människor, många utav oss är väldigt äckliga. Vi kan, och har möjligheten att hjälpa otroligt mycket. Men vi är för lata.

Jag lovar mig själv, att försöka göra vad som helst åt det här.