Precis så som jag trodde att jag glömt alla mina känslor så kom allt tillbaka igen som ett slag mot magen.

Jag antar att allt fortfarande finns kvar i mig, gömt någonstans djupt som ingen kan komma åt, inte ens jag själv. Sen står man där helt plötsligt med ett ting, ett ting som spelar upp varje bild i mitt huvud och varje fint minne. Istället spelar jag upp allt det dåliga igen för att hamna på rätta spåret igen. Det är min enda utväg. Tänka på det dåliga om och om igen.