Jag kan inte sova. Jag försöker men så fort jag försöker komma till ro så blir jag frustrerad över alla tankar som dyker upp. Jag, som tror att alla människor är precis som jag, att de vill hjälpa andra och bara vill andra väl, kan helt enkelt inte förstå eller acceptera när någon påvisar det motsatta. Varför väljer man att vara självisk och elak när man kan värna om varandra? Herregud, livet handlar inte om att visa hur motstridig man är och hur stark man är som håller emot sanningen. Varför inte bara berätta vad fan man tänker och känner så hjälper man inte bara sig själv utan den andra personen som inte heller mår bra?