Igårkväll gick jag och min kusin på promenad, vi pratade om allt möjligt i flera timmar. Han förstår mig och mitt tänk, jag uppskattar och blir peppad utav allt han säger. Han känner honom och är minst sagt besviken och chockad. Det är skönt att en mogen kille som själv har tjej tycker att jag gjorde rätt i mitt val och att han aldrig själv hade gjort så mot sin tjej.

De har varit tillsammans i 7 år, hon studerar i en stad som ligger långt ifrån honom och han själv jobbar på en marknad så länge och väntar på att hon ska bli klar med utbildningen. Det är fint med sådana personer, som kan vänta, som vill vänta och som har ett jävla mål. Han pratar om sin tjej och kallar henne för bästa vän, finns det sådana killar där ute eller? Hur många lögnaktiga och döljande personer ska man behöva träffa innan man hittar honom? Ska man behöva vara med någon som inte berättar en glädjefylld nyhet för en? 
å andra sidan så är ju han ett bevis, ett bevis på att det finns.