Jag är nu, och kommer troligtvis förbli i en sån period när varje sorglig låt påminner om mig och den situation jag står i nu. Jag är ledsen att jag tar ut all min negativitet i bloggen men just nu ser livet ut så för mig, och därmed också bloggen. Jag har svårt för att påminna mig själv om att inte alltid behöva sätta upp en fasad, inte alltid låtsas vara glad. Det är helt okej att vara ledsen och sårad, att vara arg och besviken, att känna sig vilsen och ensam. Allt det är okej och det får man inte glömma.

Idag satt jag på tåget och lyssnade på musik, rätt som det var träffade en låt mig rakt igenom hjärtat och jag började stortjuta för mig själv. Jag beslöt mig för att gå av stationen innan och istället gå till skolan. Där var jag, ledsen,arg,besviken,vilsen, sårad och ensam. Ändå log jag av tanken att jag är min egna bästa vän, jag har alltid mig själv och är den enda person jag behöver lita på.

Ta hand om varandra