Hallå!

När saker är som jobbigast i livet finns det inget som hjälpt mig mer än att sätta på musik och skriva av mig. Jag har länge haft en privat blogg som bara jag vetat om där jag skriver precis vad jag känner. Nu har jag tyvärr ingen privat blogg längre så denna får bli mitt offer den här gången. Jag tänkte för första gången faktiskt skriva vad som gör mig ledsen istället för att skriva i kodord. Någonstans i mitt bakhuvud vet jag att ingen annan förrutom mig själv bör veta om mina nedgångar, men nu får det bli så.

Att ha haft ett distansförhållande i snart fyra år är allt förrutom lätt, man känner personen så bra som man möjligen kan göra, men man känner inte varandra så bra som man hade gjort om man sågs varje dag i fyra år. Och att inte heller vara i den situationen i sitt liv att man varken kan ta ett steg fram eller bak gör det ännu svårare. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra av andra att ett distansförhållande är omöjligt, jag vet inte hur många gånger jag tänkt att jag ska visa dem annat. Ändå står jag här idag, jag har lagt ner hela min själ i en människa och i ett förhållande och ändå är jag inte lycklig. Jag vill inget hellre än att kunnat höra hans röst i verklighet varje minut av en dag, att kunna kramas och hålla handen när jag känner för, att bara kunna snudda vid hans arm hade varit tillräckligt.

Ändå plågas jag av tankar och känslor dag in och dag ut. Att veta att man älskar någon som är långt bort är inte tillräckligt helt enkelt, att höras över telefon är helt enkelt inte det och att smsa var kanske tillräckligt förrut men nu mera är det mer irriterande att vara beroende av en dum telefon. Det är helt enkelt inte det längre. Någon gång måste man acceptera att man älskar en person men att man i slutändan älskar sig själv mer, och mår man inte bra utav det så är det helt enkelt inte värt plågan så länge. Eller är det? Jag har miljoner frågor i huvudet, frågor som ingen kan svara på förrutom framtiden. Men att ständigt vara i konflikt med sig själv är så utmattande att det är obeskrivligt. Hjärtat säger ett och hjärnan något annat. Jag antar att det är dags att växa upp och sluta tro på dessa sagor.

Vilka härliga två veckor som passerat sen jag sist uppdaterade. Jag blir så glad utav denna luft, mark, alla människor, ja, allt! Tänk att året om kunna äta varm nybakad bröd till frukost och färsk nyplockad frukt. Denna plats förenar tusentals ungdomar som alla varit med om samma sak, här har vi alla något gemensamt och jag kan inte vara mer lycklig än med dessa vänner som jag har här. Dom gör hela min semester perfekt genom att bara samlas vid vattnet och umgås, putta i varandra i sjön, fiska, lyssna på musik, sola, skoja, äta ur samma skål, dela på en läsk och bara skratta. Det är livet! Det är en helt annan sorts mentalitet, vänskap och vänlighet än i Sverige och jag har turen med mig som faktiskt kan åka hit och uppleva detta.


Förrutom allt sol och bad så måste någon också klippa gräset. Vilket idag fick bli jag. När det blev som varmast kring klockan två var det bara att hålla sig i skuggan för att inte få solsting. Nu är det bara att fortsätta litegrann och sedan iväg till stan för ännu mer skoj. Jag saknar mina fina vänner i Sverige och min fina pojke. Puss på er

Efter 3 timmars resa landade vi i varma kroatien, det var bara att ta av skinnjackan och vika upp jeansen som vi tog på i kalla Sverige. Två timmar efter det var vi hemma, vår fina trädgård som är mitt paradis. Här hör man inget annat förrutom fåglar som kvittrar,vinden och plaskandet som kommer från poolen. Jag kan inte bli lyckligare.

På fredag blir det tillbaka till kroatien för lite starkare sol och lite kroppspeeling (havssalt). Fast det blir ett kort besök som bara är under helgen. Åh jag njuter för fullt!

Efter 3 timmars resa landade vi i varma kroatien, det var bara att ta av skinnjackan och vika upp jeansen som vi tog på i kalla Sverige. Två timmar efter det var vi hemma, vår fina trädgård som är mitt paradis. Här hör man inget annat förrutom fåglar som kvittrar,vinden och plaskandet som kommer från poolen. Jag kan inte bli lyckligare.

På fredag blir det tillbaka till kroatien för lite starkare sol och lite kroppspeeling (havssalt). Fast det blir ett kort besök som bara är under helgen. Åh jag njuter för fullt!

Vilken hets dessa dagar! Visst är det typiskt att man kommer på att göra tusen saker två dagar innan man åker på semester? Jag har stressat som en tok men på måndag gäller det, då släpper jag allt och bara njuter utav sommaren. Hela lördag och söndag blir det examinations skrivning. I augusti väntar en tenta så en del plugg blir det iallafall under sommaren. Fast att ligga vid poolen och läsa en bok känns inte alls sådär allt för jobbigt.

Grattis till alla studenter!

Sista gången jag uppdaterade var för en vecka och fem dagar sen. Egentligen har jag ingen som helst lust att skriva nu heller men jag känner mig tvungen. Jag vill skriva allt som hänt nu när jag har allt klart i huvudet.
Jag har haft världens bästa födelsedag. Under onsdag kväll går jag runt hemma i en ful liten kjol, strumpor, glasögon och en t shirt. Under dagen hade jag smsat med Armin och han berättar att han kommer hit på fredagen, samma dag som min födelsedag. Under kvällen umgås jag med abir och zerina samtidigt som mirela säger att hon är med en vän i stan. Rätt som det är ringer Armin och säger att han behöver prata om en sak, och att han precis kommit hem från jobbet. Han prasslar med nycklarna och det låter verkligen som att han är hemma. Sekunden efter öppnas dörren till mitt rum och min älskling står framför mig. Jag kastade mig i hans armar och det tog mig timmar att inse att han var här. Detta var alltså chock ett.

Chock två. Armin väcker mig på fredagen, han säger att han vill iväg till stan med mig och fira mig innan alla andra vänner kommer hit. Mirela säger att hon är på föreläsning. Armin och jag åker iväg till stan, äter mat, promenerar och myser. Efter några timmar blir jag såklart tjurig för att jag vill hem och känner mig stressad. Vid det här laget är klockan 4 och jag har sagt till vännerna att vara hos mig kl 6. Under dagen får jag sms utav varenda person som blivit bjuden att de antingen kommer sent, måste jobba, ska på middag med mormor, etc.
Runt klockan 18 är vi hemma, jag hör turkisk (?) musik komma från gården. Armin skrattar och ler och håller mig hårt i handen så att jag inte går före. Han säger att vi måste hjälpa mirela att bära påsar så vi går till framsidan av huset. Där står alla mina fina vänner, skriker surprise allt de orkar och är jätte fina. De har dukat med vita fina dukar och världens största och finaste röda ballonger. Jag började gråta och skaka av glädje och kvällen kunde inte blivit bättre. Hela natten firades och allt är helt helt perfekt.



Tack till världens bästa vänner, till världens bästa zerina och abir som försökte få mig att sminka mig kl 22 från ingenstans för att armin skulle komma hit. Tack till världens vackraste pojkvän som gjorde hela förmiddagen underbar för mig och alla andra dagar som han var här. Och världens största tack till världens bästa syster som inte kunde givit mig en bättre fördelsedag eller födelsedagspresent. Du är bäst <3

---

I skrivandes stund sitter jag och halvsover. Om 6 minuter ska ja ner till tvättstugan, jag har absolut ingen aning om hur jag ska få ner alla kläder själv. Eller upp för den delen. Samtidigt städar jag och lagar mat. Idag känner jag mig som värsta supertjejen fastän jag bara sovit i 3 timmar. Jag vill inget hellre än att somna i mammas rum med balkongdörren öppen. Det bästa som finns är att sova till ljudet utav regn eller vind.

Sedan tittar jag mot klädhögen som står i hallen. Rättare sagt - klädhögarNA. Något säger mig att jag kommer tvätta till kl 22 ikväll. As usual.

Slut på helg. För första gången på länge så känner jag mig faktiskt utvilad efter helg. Kan bero på att jag inte jobbade i fredags som vanligt, utan varit ledig hela fredagen,lördagen och söndag. Skönt. Jag har inte gjort något annat än shoppat, jag har gått totalt nuts vad gäller sommarkläder och min ekonomi är sisådär just nu. Om exakt tre veckor åker jag till Bosnien. Om exakt 5 dagar fyller jag 20 och om exakt 7 dagar ska jag opereras. Jag vet helt ärligt inte vad som gör mig mer nervös. Pricken över iet? Jag ska skriva tenta om ungefär 2 veckor och jag har inte ens köpt boken.


På tal om att fylla 20. Är jag den enda som verkligen verkligen inte vill bli äldre? Om jag får välja så är jag 19 hela livet. Jag? 20? Alltså kom igen ..

Något konstigt händer med mig den senaste tiden. Jag vill inget annat än att sova, att behöva gå mer än 10 m gör mig jätte trött och jag svettas så mycket om nätterna att jag måste byta lakan och pyjamas varje natt, trots att jag har balkong dörren öppen. Jag vet inte om det är på grund av all skola, eller om det är för att jag är orolig inför min operation och resan till bosnien. Något tokigt är det och jag vill ha ett slut på det.

Idag har jag varit vaken sen kl 8 och inte gjort mer än att hämta paket på posten och ätit korv. Så himla inaktiv. Tänkte träna en stund och börja laga middag. Någon ordning får det väl fan bli.

Kram på er

Jag tänkte skriva "viiiiiiiiilkkkeeeet vädeer" men jag ångrade mig. Vädret suger. Så enkelt är det. Jag hatar sommar och sol ( så fort man glädjer sig åt solen så börjar det regna) så jag skriver såhär istället. Vi får hoppas att det INTE håller i sig. Hö Hö. Snart ska jag iväg till jobbet. Innan det ska jag hinna sminka mig lite och fixa håret. Känner jag mig själv rätt kommer jag sätta på mig solglasögon och ha håret i en tofs.

Jag har varit ledig sen i fredags och jag har redan gått in i sommarlovs-mode. nu menar jag inte Mode som i mode, utan engelska ordet MOOOUUUDDDE. Hoppas ni hajar. HAJAR. Inte som i sharks.

Okej, för mycket fritid för mig. Hej. som i hejdå.

Nevjeruje srce pameti.

Jag har ingen lust för bloggen just nu vilket märks då jag uppdaterade sist för en vecka sedan.